Text: Johannes Oscarsson

Lyxar till tillvaron

För att följa upp det uppmärksammade samarbetet med Rupert Neve har SE Electronics siktat in sig på arbetshästen i modern ljudproduktion: kondensatormikrofonen med litet membran. Med RN17 ger man konkurrenterna en ordentlig utmaning med utbytbara kapslar, en lyxig transformator och ett utseende som inte liknar något annat.

SE Electronics har seglat upp på ljudteknikens stjärnhimmel som en konstellation att räkna med. Företaget, som är brittisk-amerikanskt med tillverkning i Kina, utgör en bra motpol till floden av kinesiska lågbudgetmikrofoner genom att ofta leverera i klass med traditionella tillverkare men till ett lägre pris. För några år sedan tillkännagav SE att man skulle inleda ett samarbete med ljudelektroniklegendaren Rupert Neve och skapa världens första mikrofoner med Nevestämpel på sig – ja, bredvid SE-loggan, förstås. Mikrofonkapslarna designas av SE-chefen Siwei Zou och elektroniken och de obligatoriska transformatorerna av mäster Neve.
    Först ut på marknaden var bandmikrofonen RNR1 som testades i MM 08-2009. Förra året aviserades uppföljaren RN17, en långsmal, svart småmembransmikrofon med en utväxt mot slutet av kroppen, där transformatorn sitter. Det dröjde dock ytterligare ett år innan mikrofonen var klar för leverans och en stor aluminiumväska med rejäla spännen landade hemma hos mig.

I LÅDAN
I den vadderade väskan ligger en trälåda med ett matchat stereopar RN17 jämte två stötdämpande upphängningar och tio små metallburkar med utbytbara mikrofonkapslar, fem till vardera mick: en rundtagande, en njure, en supernjure, en hypernjure och en åttakopplad – en tämligen komplett samling. Varje mikrofon ligger inslagen i en sammetspåse, som tyvärr efterlämnar lite skräp på mikrofonkapselns skyddsgaller. Med ett stadigt tag om mikrofonkroppen trycker man sig igenom upphängningen i mikrofonhållaren, och det hela sitter på plats. Själva stötdämpningen i hållarna är ett exempel på SE:s höga kompetens inom mekanik och fungerar väldigt bra.

ORGEL OCH FLYGEL I KYRKSAL
De rundtagande kapslarna är först ut att testas. Efter att ha trilskats något med gängorna har jag riggat upp dem bredvid ett par likaledes rundtagande 4006-TL från DPA, som får utgöra referens. Omkring åttio centimeter isär hissar jag upp dem sju meter upp i luften i Umeå Stadskyrka för att höra hur orgeln återges.
    Det är tydligt att man siktat på ett ganska neutralt ljud med de rundtagande kapslarna. Ändå är det ett fylligt ljud som kommer ur dem, med lite extra lyxkänsla – inte lika spikneutralt som hos DPA-mikrofonerna, men väldigt behagligt och publikvänligt. Jag upplever att upptagningskarakteristiken är välkontrollerad och någorlunda jämn även åt sidorna och bakifrån. Det är mycket få mikrofoner som är helt rundtagande såvida inte kapseln är extremt liten, som på en ”mygga”, och särskilt i diskanten blir mikrofoner generellt mer rundtagande – så även här. Rakt bakifrån saknas lite toppdiskant, naturligtvis, men allt är under kontroll.
    På kyrkans flygel ger mikrofonerna i smalare A/B-stereo (35 cm) en lite dov klang, men det finns en väldigt vacker topp dold där bakom. I detta fall krävs alltså lite filtrering, mycket dock beroende på själva Steinwayflygeln.

FLYGEL I STUDIO
Vi lämnar kyrkorummet med dess naturliga efterklang och går istället till en mer typisk musikstudio i Sveriges Radios lokaler i Umeå. Även här finns en flygel, men från Yamaha.
    För att få ett mer typiskt popsound sätter vi på den vanliga njure­kapseln och placerar mickarna över strängarna i öronavstånds­stereo. Att byta kapslarna är, visar det sig, en fråga om att med milt våld skruva loss dem från mikrofonkroppen. Jag hade personligen gärna sett att det var dokumenterat hur man bör göra eftersom det är känslig utrustning man har att göra med. Det finns, ska det påpekas, ingen specifik dokumentation till RN17 över huvud taget, enbart en allmänt hållen, kortfattad handbok för samtliga tillverkarens mikrofoner.
    Nåväl, flygelinspelning i studio. Bredvid ett par gamla Neumann KM84 ger Nevemikrofonerna en jämn och fin stereobild med välbalanserad ton. Vid lite snabbare komp blir de något mer stressade och tappar lite av luftigheten och tydligheten, men för långsammare komp låter de mycket bra.
    I basen har RN17 övertaget gentemot KM84 och gör sitt för att skrota myten om att småmembransmikrofoner inte kan ge bra bas­återgivning. I stället är det ju så att stora membran ofta har sämre diskantåtergivning, och Siwei Zou har här lyckats konstruera mycket små, riktade kapslar med både utmärkt diskant och bas.

PÅ AKUSTISK GITARR
I en annan del av studiorummet får mikrofonerna hantera en stålsträngad akustisk gitarr. Fortfarande är de försedda med njurekapslar och placeras i öronavståndsstereo vinklade uppåt och nedåt, bort från gitarren. Detta vertikala riggningssätt brukar kunna avslöja defekter i frekvenssvaret bortom nollaxeln, det vill säga dit mikrofonen är riktad. Så uppträder det några överraskningar?
    Nix, det är sparsmakat med sådant. Även här låter det fint och färdigt, detaljerat och med tjusig diskant. Mellanregistret blir lite återhållet utan att tappa information och ger ett väldigt trevligt sound överlag. När vi provar klassisk monomickning vid tolfte bandet och riktigt nära instrumentet kommer mikrofonerna verkligen till sin rätt. Strängattackerna återges trovärdigt utan att bli påfrestande och klangen är välbalanserad över hela registret.
    Eftersom jag är förtjust i rundtagande mikrofoner prövar jag att byta på en av mikrofonerna för lite monomickning med rundtagande kapsel. Jämfört med referensmikrofonerna, sisådär tjugo centimeter ifrån gitarren, låter RN17 lite komprimerad. Trots att mikrofonerna mäter likadant upplevs RN17 som något starkare. Den har också ett ”extra vackert” glitter i diskanten som inte känns helt naturligt, men smickrande. Återigen lite extra lyx.

MER STEREO
Det enda område där jag gillar X/Y-uppmickningar är på akustisk gitarr, så här blev referensen i stället en klassisk stereomikrofon från Neumann, USM69, vilken i princip är två U87:or. Det här är en otroligt bra mikrofon för många gitarrinspelningar, så döm om min förvåning när jag växlade över till SE-mikrofonerna och blev helt knockad! Rackarns, vilket ljud! Det låter naturligt, fylligt och klart och tyskarna får se sig slagna av SE-alliansen.
    Snyggt blir det också när jag byter till de sidomatade åttakapslarna för att höra hur det låter med Blumleinstereo. Det må vara smidigare att ställa om några rattar på Neumannmikrofonen jämfört med att skruva av och på kapslar, men hade företagsetiketten vid kapselfästet på RN17 bara inte trillat loss hade jag inte klagat. De ljudande resultaten är dock svåra att argumentera mot. Träkärnan kommer fram lite tydligare än med X/Y-mickning med njurar, och stereobilden blir förstås annorlunda – olika sound för olika tillämpningar, men vackert blir det!

KAPSELKALAS
Mikrofonerna har enligt tillverkaren världens minsta guldpläterade mylarkapslar på bara 17 mm. Valet av membranstorlek dikterar en hel del egenskaper såsom känslighet och egenbrus, där RN17 presterar enligt förväntan.
    SE är frikostiga med antalet kapseltyper, även om jag saknar ett mellanting mellan rundtagande och njure. Med de befintliga modellerna går det att bygga alla upptänkliga sorters stereotekniker, och den höga kvaliteten gör dem till lämpliga kandidater för detta. De åttakopplade kapslarna fungerar bra för M/S- och Blumleintillämpningar och alla kapslar har ett kraftfullt bassvar. Jag upplevde att de riktade kapslarna kunde vara något känsliga när det gällde placeringens inverkan på närfältseffekten, då vissa ojämnheter kunde uppstå i basen och det låga mellanregistret.

I PRAKTIKEN
Tidvis blev jag lite irriterad över själva handhavandet av mikrofonerna. Det ska påpekas att de hållare som kom med testexemplaren hade ruskigt dåliga gängor och att adaptern från amerikansk till europeisk gänga hade svårt att hålla sig på plats. Två tekniker stod vid ett tillfälle och svor ilsket över just denna del av konstruktionen. Huruvida det är åtgärdat på senare produktionsexemplar vet jag inte, men det mesta av den mekanik som kommer från fabriken i Shanghai brukar hålla hög standard så jag vågar hoppas att det är ett tillfälligt, om än irriterande, problem. Att gängorna släpper när mikrofonerna är riggade har man helt enkelt inte råd med, särskilt inte med mikrofoner i den här prisklassen.
    Vid mixning kan ibland oönskade fenomen visa sig när man börjar filtrera en inspelad mikrofonsignal, exempelvis att diskanten blir obehaglig när man trycker på lite. Det är det ingen fara för här. Även efter kompression går det att lägga till lite diskant när det behövs för tydlighetens skull. Rätt placerad kommer RN17 att ge ett neutralt och kraftfullt ljud som kan ges karaktär i efterhand om så önskas.

SAMMANFATTNING
Det är härligt att SE Electronics vågat ta ut svängarna vad gäller formgivningen, och med RN17 har man verkligen skapat en signaturmodell som inte kan misstas för någon annan. Mäster Neve lär ha tagit fram femton versioner vid utvecklingen av den specialbyggda transformatorn innan han var nöjd, och man får anta att det är den största transformator man kommer att hitta på en småmembransmikrofon. Den gör sitt jobb utmärkt och släpper igenom lågbas samtidigt som den gör hela ljudbilden extra fyllig och rik på övertoner.
    En lätt dask på fingrarna riktas till den mekaniska konstruktionen som i vissa fall är opraktisk och av ojämn kvalitet. Men, med sitt lyxigt ärliga sound och sina väldesignade kapslar är RN17 en utmärkt produkt för varje studio som behöver ett naturtroget mikrofonpar. Och vem gör inte det? mm