Text: Frederick Norén

Minimalistisk surroundlyssning

Från finska Genelec kommer ett superkompakt surroundsystem bestående av fem satelliter och en subbas. 6010A-satelliterna är små som kaffepaket och 5040A-subben inte större än en ordinär fotpall. Trots det bjuder systemet på imponerade ljudkvalitet.

Genelec har i sina senaste modeller lyckats skapa jämförelsevis små högtalare utan att tumma på ljudkvaliteten. De rundade kanterna minskar diffraktionen av ljudvågorna vilket i sin tur innebär jämnare frekvensgång, bättre stereopanorama och mer definierad fantommitt. Som tidigare ägare av Genelec 1030 upplever jag även att de nyare modellerna inte har lika hårt mellanregister. Låt oss ta en titt på det senaste tillskottet.

KONSTRUKTION
Genelecs nya aktiva minstingmonitorer 6010A är verkligen små. Detta avspeglas förstås också i elementen, som består av en tretums bas och en trekvartstums diskant som tillsammans återger ljud mellan 74 och 18 000 Hz.
    På baksidan finns en basreflexport, strömbrytare, volymratt, elnätanslutning samt tre filteromkopplare. Två av omkopplarna aktiverar ett basfilter som dämpar –2, –4 eller –6 dB från 100 Hz och nedåt. Den tredje omkopplaren aktiverar ett filter som dämpar –4 dB runt 200 Hz och som med fördel kan användas om högtalarna placeras på ett bord framför lyssningspositionen.
    Till varje högtalare ingår en så kallad ISO-pod, en gummifot som högtalaren vilar på. Tack vare dess fiffiga konstruktion kan högtalaren vinklas både uppåt och nedåt. Det medföljer även tämligen basala väggfästen (fler fästen finns som tillbehör), en bruksanvisning, nätkabel, en två meter lång RCA-kabel samt en stereominitele-till-RCA-kabel.
    Subbasen 5040A är också en ganska nätt sak. Själva godset består av gjuten aluminium och känns ovanligt stumt, vilket borgar för bra basåtergivning från det magnetiskt skärmade 6,5-tumselementet, som är riktat mot golvet.
    På undersidan sitter även alla anslutningar och omkopplare. Här finns sex RCA-ingångar (L, R, C, LFE, LS, RS), en miniteleingång för anslutning av stereoljud från dator, elnätanslutning, fem RCA-utgångar samt anslutning för den externa volymkontroll som medföljer och som ser ut som en miniatyr av 5040A. Två filteromkopplare gör det möjligt att skära basen –2, –4 eller –6 dB vid 35 Hz, medan två fasomkopplare gör det möjligt att fasvrida 90, 180 eller 270 grader vid 85 Hz. Slutligen finns en volymratt för att trimma subbasen till satellithögtalarnas ljudnivå. 5040A har inbyggda filter som tar bort allt under 85 Hz från det ljud som skickas vidare till satelliterna. Den borttagna basen summeras och spelas istället upp av subbasen.

HÖGTALARPLACERING OCH INMÄTNING
Tillsammans med Sten Olsson från Genelec placerar jag högtalarna i mitt kontrollrum. Lämpligt nog har 6010A ett skruvfäste som är kompatibelt med vanliga mikrofonstativ, så tre av högtalarna positioneras med hjälp av sådana, medan vänster och höger fronthögtalare placeras ovanpå mina studiomonitorer och riktas nedåt med hjälp av de tillhörande gummifötterna.
    Sedan är det dags att placera subbasen, och för att kablarna skall räcka sätter vi den nedanför centerhögtalaren. Det är ju också den bästa utgångspunkten för att få så likformig basåtergivning som möjligt.
    En massa obalanserade kablar senare testar vi respektive högtalare genom att spela upp skärt brus. Med hjälp av mätprogrammet WinMLS och en mätmikrofon prövar vi de olika filterinställningarna på varje högtalare. I slutändan lämnas alla fem 6010A utan några filter aktiverade. Subbasen är till en början lite klen i det lägsta basregistret, så vi prövar att flytta runt den i kontrollrummet. Den bästa basåtergivningen får vi när den placeras i ett av de främre hörnen, vilket inte är så konstigt med tanke på att mitt kontrollrum har dubbla gipsväggar, dämpande akustiktak, flytande golv och dämpade hörn. Subbasens ringa storlek kräver den akustiska förstärkning som ett hörn ger, speciellt i mitt dämpade kontrollrum; i detta fall får vi ungefär en halv oktav extra lågbas, vilket är stor skillnad jämfört med när den var placerad vid de främre högtalarna.
    Efter att ha testat de två fasomkopplarna på subbasen uppnås bäst mätresultat när subbasen fasvrids 270 grader.

FÖRSTA LYSSNINGEN
Inför första lyssningen har jag laddat upp med ett par nutida surroundklassiker. Först ut är Bohemian Rhapsody med Queen som på sitt omisskännliga sätt visar hur bra och lekfull en surroundmix kan låta. Körerna omfamnar mig från alla håll och Freddie Mercurys röst ligger i alla högtalare, vilket nästan placerar honom mitt i rummet. Tack vare högtalarnas rundade hörn och låga distorsion skapas ett mycket trovärdigt surroundljudfält och jag hör till och med när körerna ligger placerade mellan främre och bakre högtalare. I ett vanligt surroundsystem ger sig högtalarna och deras position till känna i rummet, men med 6010A hörs istället ett tämligen komplett ljudfält.
    5040A har å sin sida en imponerande fast bas, något jag tidigare inte upplevt med en så pass liten subbashögtalare. Pukor och elbas spelas upp utan att varken bli för basiga eller tunna.
    Efter lite mer lyssnande bestämmer jag mig för att testa hur basen låter utan att vara fasvriden 270 grader. Till min stora förtjusning hjälper basen då till att forma det lägsta registret i rösterna och gitarrerna, vilket får dem att bli ännu mer levande. Så mätning i all ära, men det viktigaste är att lyssna sig fram till vad som fungerar bäst.
    Nästa skiva är Jean Michel Jarres nyproduktion av Oxygene som släppts trettio år efter originalet – en skiva som för övrigt inspirerade mig till att börja leka med brorsans syntar en gång i tiden. Jarre har släppt ett par mycket välproducerade surroundskivor och Oxygene är inget undantag. Jag ökar volymen till max och befinner mig plötsligt i en orgie av gamla sköna analogsyntar som Jarre lyckats panorera ut i surround. Återigen visar högtalarna prov på hur bra de bygger upp ett surroundljudfält utan att avslöja sin fysiska position i kontrollrummet. Subbasen lyckas faktiskt med konststycket att spela upp både Minimoogbas och analog baskagge utan att helt tappa taget om dynamiken.
    Därefter sätter jag på Brothers In Arms med Dire Straits som Chuck Ainlay remixat i surround. Det förpliktigar att mixa om en av världens bästa låtar men Chuck har lyckats med att behålla känslan av originalet genom att panorera ut instrumenten jämnt över alla fem högtalare. På så sätt skapas ett homogent ljudfält i surround utan att man lägger märke till de individuella högtalarna. Mark Knopflers knarrighet i rösten spelas ledigt ut ur subbas och satellithögtalare och systemet spelar upp hela mixen på ett mycket fint sätt.
    Tack vare subbasens fasta ljud är det lätt att glömma av hur pass små satellithögtalarna är och när jag vrider på volymen hittar jag systemets övre gräns. 6010A har inbyggda kretsar som skyddar elementen, men tyvärr ges ingen visuell indikering som visar när systemet slår i taket, utan basen börjar bara låta skorrigt. Personligen tycker jag att systemet spelar tillräckligt starkt, men för användare som vill kunna spela starkt krävs större högtalare.

I STEREO
För att skapa mig en helhetsbild av 6010A och 5040A passar jag på att lyssna på mitt stereoreferensmaterial. Det första som slår mig är det stereopanorama som systemet skapar. Fantommitten känns naturlig och hela ljudbilden har bra definition. Dynamiken och transienterna låter bra; det är endast vid starkare lyssning som ljudet upplevs som något plattare. Då systemet mer uppför sig som två fullrangehögtalare glömmer jag för en stund av att jag lyssnar på två satellithögtalare och en subbas. När jag lyssnar på dynamisk jazz kan jag däremot höra skarven kring 85 Hz mellan högtalare och subbas, för i det frekvensområdet har satelliterna inte lika mycket dynamik som subben.
    För skojs skull testar jag att placera två 6010A på var sin sida av min datorskärm för att simulera en vanlig datorstudiomiljö. Filteromkopplaren Desktop Control kommer här väl till pass och dämpar 4 dB vid 200 Hz, vilket kompenserar för den akustiska förstärkning som uppstår när högtalarna placeras på en plan yta. Så här bra skrivbordslyssning har jag inte upplevt tidigare, så den ljudkräsne och stilmedvetne laptopanvändaren skall definitivt ta en titt på detta Genelecsystem.

LJUDLÄGGNING OCH MIXNING
Jag testar att göra ljudläggning i surround och upplever att Genelecsystemet skapar ett kontrollerat ljudfält som sträcker sig 360 grader utan att falla ihop i de individuella högtalarna. Det går att panorera ut ljudkällor mellan främre och bakre högtalare och få en stabil position, vilket hjälper till att bygga upp ett trovärdigt surroundpanorama.
    Som surroundsystem är det i mitt tycke helt klart rustat för att sitta i ett mindre kontrollrum, så länge inte stark ljudnivå är nödvändig.
    När jag testar att mixa i stereo med endast två satelliter och subbas ger stereopanoramat och djupet i mellanregistret goda möjligheter att balansera olika instrument i mixen. Den väl definierade fantommitten och systemets låga distorsion gör att jag utan problem kan uppfatta små filterjusteringar. Samma sak gäller transienterna när jag justerar kompressorinställningarna på några trumljud. Skarven kring 85 Hz mellan satelliter och subbas gör att systemet inte producerar samma närhetskänsla som mina studiomonitorer, men det är tillräckligt adekvat för att arbeta med.
    När jag testlyssnar en mix gjord i Genelecsystemet konstaterar jag att det är den första mix jag gjort med subbas som faktiskt låter helt okej. Det krävs en viss tillvänjning att arbeta med subbas och i början brukar mixarna låta basfattiga i andra högtalare. Den stabila fantommitten gör att sången tenderar att ligga lite för svagt i mixen, så även det är en fråga om tillvänjning.
    I mitt kontrollrum upplever jag subbasen som ett bra komplement till satelliterna även i stereo, men man bör tänka på att det krävs bra rumsakustik för skapa en korrekt högtalarlyssning med subbas. I ett rum med livligare akustik kan en subbas skaka igång okontrollerade stående vågor, vilket vanliga studiomonitorer inte kan göra i samma utsträckning.

SAMMANFATTNING
När Genelec släppte minstingen 8020A för några år sedan (se MM 10-05) trodde jag att gränsen var nådd för hur små ett par aktiva högtalare kunde göras och fortfarande låta bra. Med 6010A har Genelec lyckats med konststycket att tillverka en ännu mindre högtalare som tillsammans med subbasen 5040A levererar ett imponerande ljud.
    Det främsta användningsområdet för systemet är i mitt tycke som surroundsystem i mindre kontrollrum där ljudnivån inte är lika viktig som ljudkvaliteten.
    Den medföljande volymkontrollen gör det enkelt att använda systemet utan att man behöver köpa en dedikerad surroundljudkontroll, vilket sparar ett par tusenlappar. De medföljande väggfästena är tämligen basala, men på Genelecs hemsida finns flera fiffiga väggfästen att beställa.
    Prismässigt finns det konkurrerande system, men storleksmässigt känner jag inte till något annat surroundsystem med samma höga prestanda. Högtalarna är både snygga och diskreta, vilket borde göra dem intressanta som desktoplyssning för den stilmedvetne laptopanvändaren. mm

---

Fakta
Genelec 5040A
TYP	Aktiv subbas med bass-management
ANSLUTNINGAR	Sex RCA-ingångar, ministereoteleingång, fem RCAutgångar, anslutning för volymkontroll samt elnätanslutning
ELEMENT	165 mm
FREKVENSOMFÅNG	35 Hz–120 Hz (±3 dB)
MAX SPL	98 dB vid 1 m (40–85 Hz)
SLUTSTEG	40 W
ÖVRIGT	Extern volymkontroll ingår
MÅTT	305 x 251 mm (diameter x höjd)
VIKT	6,3 kg
PRIS	6 000:–
DISTRIBUTÖR	Genelec, www.genelec.se

---

Genelec 6010A
TYP	Tvåvägs aktiv satellithögtalare med basreflexport
ANSLUTNINGAR	RCA-ingång, elnätanslutning
ELEMENT	76 mm woofer, 19 mm metal dome tweeter
FREKVENSOMFÅNG	74 Hz–18 kHz (±2,5 dB)td>
MAX SPL	102 dB vid 1 m (per par)
DELNINGSFREKVENS	3 kHz
SLUTSTEG	12 +12 W (woofer + tweeter)
MÅTT	114 x 181 x 121 mm
VIKT	1,4 kg
PRIS	3 000:– styck
DISTRIBUTÖR	Genelec, www.genelec.se