Text: Henrik Gustafsson

JBL är en riktig veteran på högtalarmarknaden och i sin nya serie LSR 2300, som vi ska kika närmare på här, utmanar man sina gamla konstruktionstraditioner och erbjuder komplett studiolyssning för den mindre plånboken.

I LSR 2300-serien ingår två olika tvåvägs aktiva monitorhögtalare med basreflexport, 2325P och 2328P, samt en matchande subwoofer, benämnd 2310SP.
    Förkortningen LSR står för Linear Spatial Reference och betecknar det designkriterium som JBL jobbat mot, där man utifrån akustiska mätningar vid sjuttio olika mätpunkter runt omkring högtalaren fintrimmat frekvensåtergivningen. Motivet till detta är att så länge man inte befinner sig i en reflektionsfri omgivning så har även off-axis-ljudet en dramatisk inverkan på ljudet i lyssningspositionen, i form av reflektioner från omkringvarande ytor.

2325P och 2328P
Grundkonstruktionen är densamma för LSR 2325P och 2328P: en sparsmakad MDF-konstruktion med frontbaffel i formgjuten plast och baksidesmonterad basport. Det som skiljer dem åt är primärt storleken och krutet: baselementet mäter 5" för 2325P och 8" för storebrodern 2328P och frekvensomfånget anges till 43 Hz–20 kHz respektive 37 Hz–20 kHz. Bas- och diskantelementen drivs av varsin klass A/B-förstärkare på 55 respektive 35 watt för 2325P, och 95 respektive 70 watt för 2328P. Finurligt nog hjälper basportens luftgenomströmning till med att kyla förstärkarna.
    JBL har med LSR 2300-serien gått ifrån sitt klassiska spår med titandiskanter och istället satsat på en 1-tums soft dome som mynnar ut i en elliptisk öppning och waveguide, vilket uppges ge en god spridningsförmåga för höga frekvenser såväl horisontellt som vertikalt. Frontbaffelns kanter är avfasade för att ge minskad diffraktion och lådans undersida är klädd med neopren, vilket reducerar akustisk transmission till underlaget.
    På baksidan finns bland annat ljudingången, som erbjuder anslutning via antingen balanserad XLR/tele eller obalanserad RCA. Här hittar man också EQ- och volymkontroller samt en IEC-ingång för anslutning till elnätet, med tillhörande säkring och spänningsomkopplare mellan 120 och 230 volt. EQ-kontrollerna för bas och diskant, som kan användas för att kompensera för rumsakustik och högtalarplacering, är mycket begränsade och man kan välja mellan tre lägen som ger –3/0/+2 dB i basen, respektive –2,5/0/+2,5 dB i diskanten. Volymkontrollen är stegad, vilket möjliggör enkel nivåmatchning mellan högtalarna. Lådan är även försedd med infästningshål för väggupphängning.

2310SP
2310SP är en aktiv subwoofer med inbyggt delningsfilter. Den har konstruerats för att samarbeta lika väl ihop med 2325P som med 2328P och uppges utöka basåtergivningen ner till 28 Hz. Den är bestyckad med ett magnetiskt skärmat 10"-element som drivs av en förstärkare på 180 watt och kan leverera en peaknivå på 113 dB (SPL). Eftersom baselementet spelar framåt har det försetts med en skyddande metallgrill, vilket känns välkommet då subwoofern ofta placeras under bordet, i perfekt höjd för att man ska råka sparka rakt in i elementet när man får feeling.
    På subbens baksida hittar man alla anslutningar och kontroller. Förutom elanslutning finns där två ingångar (XLR/tele/RCA) för vänster respektive höger kanal samt två utgångar (XLR) för vänster och höger högtalare, efter delningsfiltret. Delningsfiltrets gränsfrekvens kan ställas på 80 Hz, 120 Hz eller på ”external”, ifall man använder sig av ett externt delningsfilter. Därutöver finns en volymkontroll som ställer subbens relativa nivå till högtalarna och slutligen en knapp för polaritetsomkoppling.

PLACERING
Jag började med att lyssna på högtalarparen var för sig, utan subwoofer. För att fintrimma avståndet mellan högtalarna brukar jag låta en monosummerad mix spelas upp i båda högtalarna och sedan successivt flytta isär dem medan jag lyssnar i den tänkta lyssningspositionen. Jag stannar strax före det avstånd där fantomcentrum börjar falla sönder – i det yttersta läge som fortfarande känns stabilt. Detta är enligt min erfarenhet ett i verkligheten mer tillförlitligt tillvägagångssätt än den teoretiska modellen med ”liksidig triangel”-uppställning. Det finns så många kaosfaktorer som spelar in i praktiken, både vad gäller högtalarkonstruktion och rumsakustik, och det är ofta förvånande stora skillnader mellan olika högtalare i samma rum.

LYSSNINGSINTRYCK
Mitt första intryck av 2325P var att ljudet var imponerande omfångsrikt för den ringa storleken: en mild färgton med ett behagligt mjukt övre mellanregister och fokuserad lågmid; en snäll karaktär som gör att man kan arbeta med dem i långa pass utan att bli trött. Detta gör att 2325P passar ypperligt för redigering, ljudläggning etcetera, men för mixjobb är mellanregistret lite för ofokuserat för att jobba med kritiska balanser i, och här skulle jag personligen behöva komplettera lyssningen med exempelvis ett par Auratones/Mixcubes. Man skulle kunna säga att dessa monitorer är den diametrala motsatsen till Yamaha NS10.
    2325P känns neutral och ärlig i fråga om spektralbalansen, vilket gör det till en fröjd att jobba med EQ i den, och produktionens karaktär och färgnyans översätts väl till andra lyssningssystem. Stereobilden är bred och sträcker sig till synes utanför högtalarna men känns aningen stökig och med en något diffus mitt. Emellertid klart godkänd i det här marknadssegmentet, ska tilläggas.
Trots storleksskillnaden låter storebrodern 2328P faktiskt förvånansvärt lik 2325P i karaktären. Den stora skillnaden är basåtergivningen, som i denna högtalare känns fullt tillräcklig för att man ska klara sig bra utan en subwoofer. Ljudets ”brännpunkt” ligger på ett större avstånd från högtalarna än hos 2325P, vilket ställer lite andra krav på rumsdimensioner och akustik. Som man kan förvänta sig av en större högtalare så aktiverar den rummet i en annan utsträckning än lillebrodern, som är mer förlåtande för bristfällig akustik. Jag upplever också att man måste spela ganska starkt innan dessa högtalare vaknar till liv och 2328P har tillräckliga resurser för att erbjuda en fin massage för de inre organen, om man är på det humöret. I övrigt gäller i stort sett samma beskrivning som för lillebrodern.
    Sedan var det dags att koppla in subwoofern 2310SP. Jag provade den först tillsammans med 2325P-paret, via det inbyggda delningsfiltret. Jag flyttade omkring den 20,7 kilo tunga kolossen i rummet till tonerna av Becks Paper tiger, och flippade polaritetsomkopplaren tills jag hittade ett bra läge där subbasen kändes integrerad och i fas med huvudmonitorerna. Därefter finjusterade jag den relativa nivån till högtalarna. Jag föredrar en ganska subtil nivå på subbasen, så att man inte riktigt tänker på att den finns där men saknar den när man slår av den. Delningsfiltrets gränsfrekvens stannade på 80 Hz-läget, vilket var det enda som lät acceptabelt tillsammans med dessa högtalare.
    Efter dessa inställningar uppenbarade sig en fullrangeversion av 2325P, med en synnerligen homogen spektralbild. 2328P utan subbas är jämförelsevis mer fokuserad, med en bas som träffar dig i bröstet, medan 2325P/2310SP-kombinationen är mer åt det mjuka och fylliga hållet. Kombinationen 2328P och 2310SP gav en ljudbild som liknade ovanstående kombination, men med krut nog för att skaka ner hyllorna från väggen.
    Överlag fungerar 2310SP klockrent tillsammans med båda högtalarmodellerna och det enda jag egentligen har att anmärka på är avsaknaden av bypassomkopplare för subbasen. I de lägen då jag har tillgång till en subwoofer i en mixsituation använder jag den i första hand vid svaga lyssningsnivåer för att återskapa lite av den invärtes fysiska upplevelse som en starkare lyssningsnivå ger, samt för att kontrollera mängden subbas i mixen. I större delen av mixprocessen finner jag emellertid ofta subwoofern distraherande och föredrar därför att ha den avslagen. Detta blir alltså problematiskt i den här uppställningen, såvida man inte använder sig av extern bass-management.

SAMMANFATTNING
LSR 2300-serien erbjuder en rad olika kombinationer av studiolyssning i ett mycket attraktivt prisläge, som alla fyller sin funktion och som passar för olika akustiska miljöer och preferenser. JBL har gjort ett avsteg från sin tidigare signaturkaraktär och har här åstadkommit en generation högtalare med mjukare mellanregister och lenare topp än vad man kunde förväntat sig. Det har dock skett på viss bekostnad av detaljåtergivningen i mellanregistret, vilket gör att jag skulle ha svårt att använda den som ensam referens vid musikmixning.
    För en skrivbordsbaserad arbetsstation fungerar 2325P bra på egen hand och om rummets akustiska egenskaper tillåter så ger subwoofern ett välkommet tillskott i de lägsta oktaverna. 2328P kan själv reproducera tillräckligt med bas utan subwoofern, men kräver ett större rum och mer volym för att komma till sin rätt än lillebrodern, som passar bättre i mindre utrymmen.
    LSR 2300-serien är sammantaget ett högst intressant tillskott på marknaden i mellanprisklassen och kan fylla sin uppgift i ett stort spann av skilda lyssningssituationer. mm