Text: Mats Grundberg

ADpak Funk är den fjärde expansionen till trumsamplern Addictive Drums. Här har XLN Audio samplat ett Pearl Reference Series-set (”ett av de mest välljudande trumseten på marknaden”) där varje enskild trumma har byggts med olika materialsammansättning för att få fram det optimala ljudet.
    Funk är den minst utrymmeskrävande ljudbanken till Addictive Drums hittills; väl installerad lägger den beslag på cirka 470 MB hårddiskutrymme. Det är också den första som kräver version 1.5 av Addictive Drums, vilken är gratis för ägare av tidigare versioner och har flera nya intressanta funktioner. Efter en trilskande första utgåva rullar nuvarande version 1.5.1 perfekt på den Intel-Imac jag har som testdator.
    Liksom de tidigare Retro- och Modern Jazz-expansionerna är Funk inspelad i Studios 301 i Stockholm, och precis som med alla Addictive-set har man spelat in närmickar, överhäng och rumsmickar var för sig så att nivåerna kan balanseras fritt med programmets mixer. Om ni nån gång använt Retro eller Modern Jazz kommer ni för övrigt att känna igen den stora 301-studions klang, som är livfull och väldigt snygg.
    Det första som slår mig när jag drar igång Funk är att trummorna har ett modernt och ganska elegant ljud, inte lika ”rootsigt” och old school som exempelvis Toontracks Funkmasters (se MM 04-2009). Det ena är inte bättre än det andra, det handlar bara om olika karaktärer.
    Funk-setet består av en bastrumma, en virvel, fyra pukor på tio till sexton tum, fyra cymbaler och en koklocka. Ganska avskalat och funktionellt, alltså.
    Bastrumman har sin egen identitet jämfört med dem i Addictive Drums grundset och uppvisar en fin kombination av fast botten, öppenhet och kontrollerad resonans. Virveltrumman har en klangrik ton med mindre framträdande sejare än exempelvis Sonor- och DW-virvlarna i AD-grundseten. Den återger de naturliga skiftningarna i ton vid olika anslag och nyper till distinkt när man klipper till hårt. En ”musikalisk” virvel. Pukorna är något lägre stämda än motsvarande storlekar i AD-seten. De balanserar snyggt mellan resonant och kontrollerad klang, är tydliga i attacken, avrundade i utklingningen, dynamiska och fokuserade.
    Hihaten, en liten 13-tummare, har en fokuserad, oväntat mörk klang med tydlig attack och nedtonat spräck. Cymbalerna består av en ride med tydlig, mörk ping och en framträdande, ganska torr klang, ett par snabba, luftiga 17-tumscrashar och en 18- tumscrash med antydan till china-karaktär.
    MIDI-filerna innehåller en samling grundläggande fyrataktersbeats med olika variationer, ett generöst urval entaktsfills och ett antal längre, sammanhängande komp varav flera är riktigt inspirerade. Möjligen kan man sakna taktartsvariationer – allt spelas i 4/4 – men som mallar för vidare bearbetning är MIDI-rytmerna utmärkta då de innehåller finesser som skuggslag och annat som kan vara svåra att programmera eller pricka in på en klaviatur på ett trovärdigt sätt.
    Mitt samlade intryck av ADpak Funk är att det har en homogen, öppen och kontrollerat livfull karaktär. Det är inte mitt förstahandsval för genrer som kräver ett tyngre, fläskigare sound, men det låter alldeles förbaskat bra och användningsområdet sträcker sig klart bortom funkbesläktade genrer, särskilt om man anpassar ljudet med de många verktyg Addictive Drums innehåller – hur effektiva dessa kan vara demonstreras av de drygt trettio mixpreset som medföljer.
    Kort sagt ett helgjutet tillskott till Addictive Drums ljudarsenal. mm