Text: Peter Bengtsson

Mångsidiga arbetsredskap

I samarbete med gitarrbyggaren James Tyler har Line 6 uppdaterat sin Variaxserie. Förutom att de digitala ljuden hottats upp har gitarrerna försetts med traditionella mickar och fått en allmänt mer ståndsmässig uppbyggnad.

Det är nu nio år sedan den första versionen av Line 6 banbrytande Variaxgitarr kom (se test i MM 06-2003). Med Variax fick vi ett helt nytt instrument, en ”modeling”-gitarr som emulerade klassiska stränginstrument i ett format som i stort fungerade likt en vanlig elgitarr. Variaxprojektet slog väl ut och utvecklades under åren till en hel familj bestående av tre elgitarrserier, två basserier och två akustiska gitarrmodeller. En riktig framgångssaga kan tyckas, men det har inte saknats kritik. Den främsta kritiken har riktats mot kvaliteten på själva instrumenten och på att de saknar vanliga magnetiska mickar för de tillfällen man vill kunna använda dem som vanliga gitarrer.
    Nu är det dock nypremiär på gång. I samband med att Line 6 uppgraderade sin modelleringsteknik till HD Modeling (se MM 01-2011) åkte även Variax digitala modeller på en uppfräschning. Idag är det således en kraftfull processor med dubbla kärnor och HD-modellering som tar hand om de digitala ljuden i Variax. Jämfört med originalet finns det nu fyra gånger så mycket DSP-kraft i processorn.
Den grundläggande ljudbanken består fortfarande av samma tjugoåtta modeller, men i den nya versionen finns det också möjlighet att stämma om alla modellerade instrument via en Altered Tunings-funktion liknande den vi tidigare sett i Variax Acoustic (se MM 08-2004). Den virtuella stämningsfunktionen kan enkelt omprogrammeras av användaren, vilket också ger möjligheten att placera en virtuell capo var som helst på gitarrhalsen. L.R. Baggs har också utvecklat en ny piezolösning för stallet som uppges ge ännu bättre resultat än tidigare.
    Okej, uppdaterad teknologi kräver väl ett uppdaterat instrument? Det tyckte uppenbarligen Line 6. Därmed pensionerades hela Variaxfamiljen och man lät istället den välrenommerade gitarrbyggaren James Tyler designa helt nya instrument. Samarbetet har hittills lett till att det nu finns tre nya elgitarrmodeller i Variaxsortimentet: JTV-59 (LP-stil), JTV-69 (Strata-stil) och JTV-89 (modern ”shred”). Dessa gitarrer erbjuds dessutom i två olika serier, en standardserie som tillverkas i Korea och en exklusivare som tillverkas i USA (US Custom) och slutmonteras av veteranbyggaren Tim Wilson.
    MM har tilldelats en standardmodell och en US Custom-modell för test, båda i Stratautförande.

JTV-69
Som synes är JTV-69 en öppen flirt med Stratocastern, eller snarare ”super-Stratan” med tanke på mikrofonbestyckningen. Den har en figursågad kropp av al, som är ett återkommande träslag i den här typen av elgitarrmodeller. Testexemplaret har en mörkröd finish och ett trelagers plektrumskydd som för tankarna till Fender Jazzmaster, vilket också den utdragna kroppsformen med asymmetrisk midja bidrar till. Avfasning finns för högerarmen, medan kroppens baksida är plan.
    Den skruvade halsen är av lönn, har en greppbräda av rosewood och tjugotvå bandstavar av medium jumbo-storlek. Huvudet är en modernare variant av Stratadesignen som tydligt visar vad det är fråga om utan att egentligen likna något annat märke. Stämskruvarna är låsbara och höjden på dem är individuellt optimerad för strängvinkeln, vilket innebär att huvudet helt saknar strängtryck. Förutom en praktisk vinst ger det också ett snyggt och rent utseende. Märket på mekaniken framgår inte någonstans men designen är inte helt olik Schaller. Sadeln är en självsmörjande Black Tusq från Graph-Tech.
    Stallet är designat av James Tyler och är ett modernt tvåpunktsupphängt svaj med individuellt justerbara stallsadlar och gängfri svajarm. En annorlunda detalj här är att strängarna inte löper genom blocket som på traditionella svaj; istället matas strängändan ner från ovansidan av stallet och hakas fast med hjälp av kuländan.
    Hantverk och material ser mycket bra ut, och det medföljande vadderade fodralet känns rejält, även om ljusgrått är en något känslig färg att kuska runt med.

JTV-69 US
JTV-69 US är som sagt en lyxigare variant av standardmodellen. På papperet är det ganska lite som skiljer modellerna åt. Elektroniken, mickarna och svajstallet är identiska. Grovt sett är skillnaden den att JTV-69 US har märkesmekanik med högre utväxling och att halsen är tillverkad av kvartsågat virke. Att gitarren är mer än dubbelt så dyr som lillbrorsan från Korea beror dock inte enbart på detta. Delarna är tillverkade i USA, vilket höjer priset, och slutkunden kan dessutom välja mellan olika träslag i kropparna och om det skall vara greppbräda av rosewood eller lönn. Fler finishalternativ står också till buds och instrumenten är monterade av en och samma byggare. På sätt och vis pratar vi alltså boutique-instrument även om det inte är fråga om att alla byggs efter beställning.
    Testexemplaret har kropp av ask (al kan väljas), greppbräda av lönn och en tjusig transparent röd finish med matchande plektrumskydd i pärlemorimitation. JTV-69 US levereras med ett rejält etui från G&G.

ELEKTRONIK
Elektroniken, som alltså är densamma på båda modellerna, är såklart lite annorlunda än på en vanlig gitarr, men jämfört med tidigare Variaxmodeller är hanteringen nu enklare och tydligare, inte minst med tanke på att det finns vanliga magnetiska mickar ombord.
    Gitarrerna är utrustade med en fullstor ”PAF”-humbucker vid stallet och två ”vintage” singlecoil i mitt- och halsläge. Mickarna är lindade enligt James Tylers specifikationer och byggda kring alnicomagneter. Stallet är utrustat med L.R. Baggs Radiance Hex Piezo System i stallsadlarna, vilket helt enkelt betyder en mikrofon per sträng. Här tas de strängvibrationer tillvara som behövs för att allt skall fungera i den digitala domänen. Strängvibrationerna bearbetas i en kraftfull mjukvara där Line 6 lagrat information om hur ett antal olika stränginstrument fungerar och låter.
    Processorn är precis som tidigare snyggt inbakad i gitarren, och de enda reglage man behöver bry sig om är de som finns på gitarrens ovansida. Här finns en volym- och en tonkontroll, som inte är hemligare än de låter, och en modellväljare (Model Select) för de digitala instrumentemuleringarna som aktiveras med en tryckfunktion. Strax ovanför halsinfästningen finns även en väljare för olika stämningstyper (Altered Tunings). Denna kontroll är nedsänkt i kroppen och utformad som en rulle, i princip en liggande variant av modellväjaren. Model Select-väljaren har tolv lägen. Tio är förprogrammerade modellgrupper och två är Custom-lägen med plats för sammanlagt tio egna modeller.
    Här finns också en femlägesväljare av vanlig Stratatyp. Den fungerar i stort sett som vanligt i såväl digitalt som analogt läge, med den skillnaden att den oftast agerar som en slags modellväljare i Variax Mode. Vid val av modellen Spank (Variax Stratamodell) fungerar den exempelvis som vanligt, medan den i de akustiska modellgrupperna Reso och Acoustic låter en växla mellan fem olika gitarrer per grupp, alltså en per ”mickläge”. Stämningsväljaren har också den tolv lägen, alla förprogrammerade, men tio av dem går att skriva över med egna öppna stämningar eller capolägen.

LJUDREDIGERING
Att spara egna stämningar eller lägga upp en rad favoritinstrument i Custom-bankerna är enkelt gjort med hjälp av gitarrens kontroller. Den som däremot vill kunna ändra lite mer på instrumenten får ta hjälp av den medföljande mjukvaran Variax Workbench och en dator. Workbench behövs också för att tilldela instrumentmodellerna specifika stämningar, exempelvis ifall man vill att en av Les Paul-modellerna alltid skall vara en barytongitarr. Modellbundna stämningar aktiveras när Altered Tunings-reglaget står i Model-läge.

ANSLUTNINGAR OCH STRÖMFÖRSÖRJNING
Alla ljud, analoga som digitala, går ut via ett vanligt telejack. Vid sidan om detta finns också en digital anslutning i form av en ethernetkontakt. Denna används tillsammans med den medföljande VDI-kabeln (Variax Digial Interface) som också kan strömförsörja elektroniken från en annan enhet (dator, Pod etcetera). Som tillbehör finns en A/B-box som dels fungerar som splitbox mellan elektriska och akustiska gitarrmodeller, dels kan fantommata elektroniken i Variax. Som standard drivs dock Variax av ett rejält uppladdningsbart litium-jon-batteri som huserar bakom en lättöppnad lucka på gitarrens baksida. Batterihuset har också en LED-indikator för batteristyrkan som aktiveras via en tryckknapp. En full uppladdning skall ge omkring tolv timmars drifttid, vilket är mycket bra, men för tryggheten på scen är det såklart välkommet med en indikation på driftstatus.

SPELBARHET OCH ANALOGT LJUD
Original-Variaxen fick som sagt motta en del kritik för den rent fysiska konstruktionen. Idag är läget helt annorlunda. Att låta James Tyler skissa fram nya modeller kommer troligen att visa sig vara ett riktigt genidrag.
    Om vi börjar med standardmodellen så är den både väldesignad och välbyggd, tillverkad av bra material i en bra fabrik (World Musical Instruments i Korea). Den inger omedelbart förtroende, delvis för att den nu ser ut som en ”riktig” elgitarr, men främst tack vare den stabila känsla den ger.
    JTV-69 är välbalanserad och har en behaglig vikt. Halsen har en silkeslen matt lack och en Tyler ’59-profil, vilket innebär en rejäl hals med mycket massa som samtidigt lyckas ge en nätt och lättspelad känsla. Vanlig Fendermensur (25,5 tum) tillsammans med modern tolvtumsradie och välpolerade medium jumbo-band bidrar till en spelkänsla som borde tillfredsställa alla som vill åt en modern Stratavariant. Halsinfästningen är ganska nätt för att vara skruvad, viket gör att man utan större problem kommer åt långt upp på halsen.
    Den akustiska klangen i JTV-69 är fyllig och balanserad med lite extra ”zing” i toppen. Vid melodispel har tonen bra med kött på benen – vilket jag delvis tillskriver halsens väl tilltagna massa – och det finns gott om sustain.
    I förstärkare erbjuder de magnetiska mickarna idel glädje. Det låter riktigt bra om JTV-69. Hela setet är välbalanserat och bjuder på en vintageorienterad humbucker som samarbetar väl tillsammans med de lite modernare singlecoilmickarna. Såväl distat som rent ljud fungerar bra; utsignalen är lagom och gitarrens grundklang lyser igenom oavsett läge. Det är bara stalläget och eggläget mellan hals- och mittmick som släcker ut brum, men gitarren är välskärmad och hyfsat tyst även i övriga lägen. JTV-69 är kort sagt mycket välljudande som fristående elgitarr.
    JTV-69 US är å andra sidan otroligt skön att spela på. Specifikationerna må vara lika mellan modellerna, men US-gitarren är väljusterad på en helt annan nivå och bjuder på en spelbarhet som man oftast inte råkar på när det gäller instrument i lägre prisklasser. Till saken hör också att halsens baksida har en matt lack som nästan känns obefintlig; den ger en snudd på oljad känsla.
    Även klangen ligger på en helt annan nivå. JTV-69 US bjuder på en sjungande och transparent klang; den är öppen, gnistrande och varm och har en makalös sustain. Allt det här ger såklart ett bättre resultat även i förstärkare, och i viss mån av upplevelsen av de digitala modellerna. Det här är rätt val för den som vill åt Variaxens digitala modeller men också vill ha ett proffsinstrument motsvarande exempelvis Music Man eller PRS i liknande prisklass.

DE DIGITALA MODELLERNA
I Variax-läget får man samma grundutbud av modellerade instrument som en gång presenterades i originalmodellen. Skillnaden idag är att processorn nu är kraftfullare och att modellerna finslipats med hjälp av Line 6 nyare HD-teknik. Detta märks överlag i form av bättre definition och spelbarhet. I mina öron märks minst skillnad på elgitarrplankor som Strata-, Tele- och Les Paul-modeller och mest skillnad på halvsolida och rent akustiska instrument, som nu låter mycket bra. För en publik är skillnaden kanske inte så uppenbar, men för användaren blir den större på grund av den bättre spelbarheten, viket såklart återspeglas i slutresultatet.
    Det finns dock undantag, och svagheterna rör i princip samma områden som för åtta år sedan. Främst är det tolvsträngsmodellerna på elgitarrsidan som tenderar att låta syntetiskt, samtidigt som de är lite känsligare för hur man spelar på dem, men även Jazzbox-modellerna är luriga att spela på eftersom responsen inte riktigt stämmer med verkligheten. Det är dock en klar förbättring idag jämfört med när originalmodellen kom. Så länge instrumenten är inbäddade i en mix eller i en orkester är det svårt att skilja dem från äkta vara, men i en ensam intro blir det inte helt hundra, framför allt inte när det gäller tolvsträngsmodellerna.
    Alternate Tunings-funktionen fungerar som regel mycket bra, men i likhet med tolvsträngsfunktionen tenderar ljudet att bli mer syntetiskt ju tyngre uppgift processorn får hantera. Med andra ord blir det inte hundraprocentigt naturligt vid exempelvis Baritone, men det är som tidigare inte lätt att avgöra detta i en mix eller bandsituation.
    I övrigt fungerar allting väldigt tillfredsställande. Gitarrmodellerna svarar naturligt på spelstil och man får fram strängljud och dynamik och allt annat man är van vid. Precis som på original-Variax bör man inte missa tonkontrollen som är väldigt användbar för att finjustera frekvenser för de akustiska modellerna.
    En smidig funktion är den virtuella capon, som går snabbt och enkelt att applicera. Genom att hålla inne Models-väljaren försätter man gitarren i editeringsläge, väljer ett Alternate Tunings-läge att skriva över och spelar därefter igenom önskad stämning med utgångspunkt från att tolvte band är nollband. Att sätta ett capo på tredje bandet innebär alltså att man spelar en ton på varje sträng på femtonde bandet. Ett tryck till på Models-väljaren ger ett preview-läge, och om gitarren stämmer som den skall är det bara att hålla inne Models-väljaren för att spara ljudet. Så länge man inte tar alltför stora steg fungerar det här bra.
    I Variax-läget blir det något mera drag i signalen på vissa modeller, vilket kan vara lite klurigt att balansera, åtminstone i en livesituation. Batteriet tuffar på bra, men som i en effektpedal laddas det ur om en kabel förblir inkopplad i gitarren. Eftersom det endast medföljer ett batteri (som tar lång tid att ladda upp) till JTV-69 gäller det att komma ihåg att dra ur kabeln. Syskonmodellen JTV-69 US levereras med två batterier, så där har man ett i reserv.
    Att det ingår ett USB-interface och Workbench-mjukvara är ju trevligt för den som vill gå in och ”bygga om” instrumenten, men för egen del hade jag föredragit om A/B-boxen medföljt eftersom den gör det möjligt att dra akustiska ljud separat direkt till PA via en XLR-anslutning.
    Att Variax nu är uppbyggd på en riktig elgitarr, som dessutom är jättebra, har gjort mig så mycket mera positivt inställd till hela konceptet. Förutom den uppenbara nyttan i en studio är Variax nu ett lysande liveverktyg för gitarrister i coverband eller andra sammanhang som kräver en bred ljudarsenal, exempelvis show-, teater- och revyorkestrar. Att ha en bra elgitarr i grunden, som blixtsnabbt kan hoppa från super-Strata till en Les Paul med DADGAD, eller en Dobro med öppen G-stämning för slidespel, känns väldigt funktionellt och trevligt.

SAMMANFATTNING
Variaxkonceptet fick mycket kärlek redan från start, men också en del kritik. Att Line 6 nu valt att bygga upp det hela kring en väldesignad, ”riktig” elgitarr känns helt rätt. Testexemplaren är suveräna arbetsredskap som fristående elgitarrer – det finns ingenting att klaga på vad det gäller hantverk, material, grundljud eller mickar. Variaxsystemet finns sedan snabbt och lätt tillgängligt via en tryckknapp. Tack vare större processorkraft och den nya omstämningsfunktionen innebär det att man på ett ögonblick kan gå från den vanliga elgitarren, en super-Strata i detta fall, till en D-stämd Les Paul-modell, eller kanske till en Dobro stämd i öppet G för slide. Möjligheterna är många.
    Den uppdaterade elektroniken och mjukvaran har förbättrat upplevelsen både för lyssnaren och användaren. Det finns fortfarande en del antydningar till syntetiskt ljud och störningar i spelbarheten när det kommer till tunga processoruppgifter som barytonstämning och tolvsträngsemulering, men i stort låter det fantastiskt bra.
    Alla som längtat efter att Variax skulle komma i skepnad av en riktig gitarr kommer att få full utdelning av de här instrumenten, det är jag övertygad om. mm